Planlöst vandrade Spindelgången och Svarta Svanen runt i ett träsk av ord och fraser innan ens namnet på detta verk hade uppstått. Ensamma lät de varandra fälla tårar och betraktade en gill gång i de andra medverkandes lyckligt glimrande ögon. De föll, och sakteliga kände vår svärtade hjälte sig utslagen, halt och ibland rent av olycklig över sin ensamhet.
Hoffmanns Nathanael skulle tvunget bli något annat i svensk skärgård, emedan Olimpia skulle få ett liv och dessa karaktärer sedan, under en lång period, skulle fästas på tu människors kroppar och skava likt näver - i vånda. Klara och Nathanaels fader, systern. Alla dessa skulle tillhöra någon, inbillas och lekas fram. Tårarna skulle lekas fram. Glädjen skulle lekas fram - det artificiella skulle forcera ett antal individers kött och blod. I en illusion.
Bakom linsens reflektion huserades mängder av konstnärer, administratörer, assistenter och övriga. Alla övertygade om att inbillningen var den enda vägen till ro i själen. Den enda vägen till egen lycka och vinning - andras lycka och vinning. Dagarna kom, men nätterna var ständigt så påtagliga. Vingarna blev tyngre. De allas vingar blev tyngre. Ett mörker infann sig sedan - ett dunkel väcktes. De gick alla i sjön; drunknade i illusionen, fastnade i dyn på botten, helt utan räddning.
Jag, eller mitt väsen, stod då och betraktade denna cirkus. Domderade denna galenskap, denna eskapistiskt präglade masochism från början endast fugerad av bläcket och ensamheten. Nu var en hel grupp i vånda. För vad? För konsten mina vänner! För detta meningslöshetens mest meningsfulla forum; skillnaden mellan liv och död. Död.
Moreau, Redon, Blake, Baudelaire, Bergman, Huysmans, Rimbaud, Poe och Strindberg. Några få nämnda (detta är inte rätt forum för fler namn, de klingar bäst i detta urval) och med det några fler. Alla fast beslutna om att lida under profana (ibland sakrala) och dionysiska askeser, för konsten. För att överleva sig själva och andra. Döda, och mer fria. Mer levande.
I timmar satt er vän stirrandes in i väggens konkav. Fast i samma melankoliska skimmer; samma känsla av tomhet och förlust, som dagen då kapslandet av Spindelgången gick till ända. Eller, snarare några dagar innan dess. Brutalt uppskakad av faktumet om att Svarta Svanen nu återgick till att vara ett ensamt väsen; aldrig omhuldat eller älskat, utan bara tom - ett medialt vakuum. Inget kött och blod. Bara en illusion – en artificiell magnat, men fallen och upplöst. Hade detta, mitt väsen, nu smittat flera?
Berlin, fredag 18/12 04.44
"Emilio! hjälp mig att vakna igen!"
"Jag lovar, min gunstige Herr Svan. Har du en cigarett?"
"Det har jag min tunne frände"
"Du, min vän, (Emilio tager ett bloss på sin nyfunna cigarett) är en förbannad martyr."
"Tack!"
onsdag 23 december 2009
fredag 18 december 2009
HJÄLP!
Frame, Spindelgången |
I skrivande stund har insamlingen till Musikhjälpen räddat 68 liv, det tackar vi alla fans för! Om vi alla hjälps åt borde vi kunna dubbla det, redan idag!
Frame, Spindelgången |
ph1: Ida Gyllensten som Olimpia
ph2: Andreas Kleerup som Nathanael Coppelius
torsdag 17 december 2009
fem fans = ett vaccin
Frame, Spindelgången |
Photo: Musikhjälpen |
ph1: Anreas Kleerup som Nathanael Coppelius.
ph2: Me and my army från gårdagens spelning.
onsdag 16 december 2009
Stötta musikhjälpen
Frame ur filmen |
tisdag 15 december 2009
Frames (in the snow)
Frame ur filmen |
Spindelgången vill ha hjälp av alla er för att nå ut till fler, bli ett fan här till vänster på fb eller föreslå Spindelgången för dina vänner på fb.
Imorgon ser vi en ny frame här på bloggen!
-Spindelgången
måndag 14 december 2009
"you always kill the love you love"
Photo: PerH Eles |
Skiss av Paul Freud
fredag 4 december 2009
Olika ting
Photo: PerH Eles |
Kleerup och lillasyster, ny video, med Kleerup i huvudrollen, givetvis.
Se videon, Lyssna på låten, HÄR
Ha en skön helg!
Bilden: Ida Gyllensten utan för sin boning under inspelningen på Tjörn
torsdag 3 december 2009
Ett välkomstbrev
Logo: Tobias Janius |
Här kommer ett kort utdrag:
"Vänner! I denna stund är ni samlade för att enas om geniet och idealet kring detta."
Resterande del finns att läsa här; Svarta Svanen Välkomnar
tisdag 1 december 2009
Resumé
Photo: Jasmine Gestblom |
Presentationen började med att Svarta Svanen hälsde alla välkomna genom sin assistent Hugo Svanborg, som höll högläsning in för sittande publik. Detta välkomstbrev kommer inom kort att finnas tillgängligt på hemsidan (spindelgangen.se). Därefter visades ett fragment av ett fragment ur en bild av Spindelgången, vilken visar huvudkaraktären Nathanael Coppelius sittandes i sin eka ute till havs. Vidare följde en Q&A mellan publiken och producenten Mille Ballai, Svarta Svanens gode vän och för dagen även dennes språkrör, konstnären Emilio El-Lauren samt A-foto för filmen, Johan Orre. Allt avslutas med att en trailer/teaser på ca. två minuter visades upp innan presentationen var till ända. Vi vill tacka festival och besökare för en trevlig stund tillsammans.
Samtalsämnet innan presentationen, handlade till stor del om hur vida Svarta Svanen skulle avslöja sin identitet eller inte, vilket inte skedde, men senare under helgen på avslutningsfesten som hölls under lördagskvällen, sägs det att den Svarta Svanen kunde ses mingla på ett inhemskt och vant sätt...
Bilden: Hugo Svanborg läser Svarta Svanens välkomstbrev, i bakgrunden ses Mille Ballai, Emilio El-Lauren samt Johan Orre.
Se fler bilder från festivalen här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)