Läs intervjun med vår huvudrollsinnehavare, Ida Gyllensten, där hon svarar på följande; Berätta om Spindelgången?Vad gör du för roll?Hur fick du rollen?Hur var inspelningen?Vilka mer är med i filmen?Du är utbildad i England, hur är det jämfört med Sverige?
Någon som sett några svanar på vift ännu?
tisdag 9 februari 2010
torsdag 4 februari 2010
Vi vill vika svanar!
Under de kommande dagarna kommer det att dyka (läs, vikas) upp svanar både här och där på göteborgs filmfestival. Vi vill gärna att du viker en egen svart(origami)svan, fotar den och lägger upp den på Spindelgångens fanpage på fb. Befinner du dig inte i närheten av Gbg:s filmfestival? Klicka på bilderna nedan, vänta tills de öppnas i ett nytt fönster, högerklicka och spar bild som..., sen är det bara att skriv ut din alldeles egna svan, fota den och lägg upp den på fb/fanpage.
måndag 4 januari 2010
Gott nytt år
Spindelgången önskar alla sina läsare ett gott nytt 2010! 2010, året som Spindelgången kommer att ha sin premiär och som du definitivt kommer att ha svårt att missa, enligt Expressen
onsdag 23 december 2009
Elegi på prosa rörande väsendet,
varat och illusionen
Planlöst vandrade Spindelgången och Svarta Svanen runt i ett träsk av ord och fraser innan ens namnet på detta verk hade uppstått. Ensamma lät de varandra fälla tårar och betraktade en gill gång i de andra medverkandes lyckligt glimrande ögon. De föll, och sakteliga kände vår svärtade hjälte sig utslagen, halt och ibland rent av olycklig över sin ensamhet.
Hoffmanns Nathanael skulle tvunget bli något annat i svensk skärgård, emedan Olimpia skulle få ett liv och dessa karaktärer sedan, under en lång period, skulle fästas på tu människors kroppar och skava likt näver - i vånda. Klara och Nathanaels fader, systern. Alla dessa skulle tillhöra någon, inbillas och lekas fram. Tårarna skulle lekas fram. Glädjen skulle lekas fram - det artificiella skulle forcera ett antal individers kött och blod. I en illusion.
Bakom linsens reflektion huserades mängder av konstnärer, administratörer, assistenter och övriga. Alla övertygade om att inbillningen var den enda vägen till ro i själen. Den enda vägen till egen lycka och vinning - andras lycka och vinning. Dagarna kom, men nätterna var ständigt så påtagliga. Vingarna blev tyngre. De allas vingar blev tyngre. Ett mörker infann sig sedan - ett dunkel väcktes. De gick alla i sjön; drunknade i illusionen, fastnade i dyn på botten, helt utan räddning.
Jag, eller mitt väsen, stod då och betraktade denna cirkus. Domderade denna galenskap, denna eskapistiskt präglade masochism från början endast fugerad av bläcket och ensamheten. Nu var en hel grupp i vånda. För vad? För konsten mina vänner! För detta meningslöshetens mest meningsfulla forum; skillnaden mellan liv och död. Död.
Moreau, Redon, Blake, Baudelaire, Bergman, Huysmans, Rimbaud, Poe och Strindberg. Några få nämnda (detta är inte rätt forum för fler namn, de klingar bäst i detta urval) och med det några fler. Alla fast beslutna om att lida under profana (ibland sakrala) och dionysiska askeser, för konsten. För att överleva sig själva och andra. Döda, och mer fria. Mer levande.
I timmar satt er vän stirrandes in i väggens konkav. Fast i samma melankoliska skimmer; samma känsla av tomhet och förlust, som dagen då kapslandet av Spindelgången gick till ända. Eller, snarare några dagar innan dess. Brutalt uppskakad av faktumet om att Svarta Svanen nu återgick till att vara ett ensamt väsen; aldrig omhuldat eller älskat, utan bara tom - ett medialt vakuum. Inget kött och blod. Bara en illusion – en artificiell magnat, men fallen och upplöst. Hade detta, mitt väsen, nu smittat flera?
Berlin, fredag 18/12 04.44
"Emilio! hjälp mig att vakna igen!"
"Jag lovar, min gunstige Herr Svan. Har du en cigarett?"
"Det har jag min tunne frände"
"Du, min vän, (Emilio tager ett bloss på sin nyfunna cigarett) är en förbannad martyr."
"Tack!"
Hoffmanns Nathanael skulle tvunget bli något annat i svensk skärgård, emedan Olimpia skulle få ett liv och dessa karaktärer sedan, under en lång period, skulle fästas på tu människors kroppar och skava likt näver - i vånda. Klara och Nathanaels fader, systern. Alla dessa skulle tillhöra någon, inbillas och lekas fram. Tårarna skulle lekas fram. Glädjen skulle lekas fram - det artificiella skulle forcera ett antal individers kött och blod. I en illusion.
Bakom linsens reflektion huserades mängder av konstnärer, administratörer, assistenter och övriga. Alla övertygade om att inbillningen var den enda vägen till ro i själen. Den enda vägen till egen lycka och vinning - andras lycka och vinning. Dagarna kom, men nätterna var ständigt så påtagliga. Vingarna blev tyngre. De allas vingar blev tyngre. Ett mörker infann sig sedan - ett dunkel väcktes. De gick alla i sjön; drunknade i illusionen, fastnade i dyn på botten, helt utan räddning.
Jag, eller mitt väsen, stod då och betraktade denna cirkus. Domderade denna galenskap, denna eskapistiskt präglade masochism från början endast fugerad av bläcket och ensamheten. Nu var en hel grupp i vånda. För vad? För konsten mina vänner! För detta meningslöshetens mest meningsfulla forum; skillnaden mellan liv och död. Död.
Moreau, Redon, Blake, Baudelaire, Bergman, Huysmans, Rimbaud, Poe och Strindberg. Några få nämnda (detta är inte rätt forum för fler namn, de klingar bäst i detta urval) och med det några fler. Alla fast beslutna om att lida under profana (ibland sakrala) och dionysiska askeser, för konsten. För att överleva sig själva och andra. Döda, och mer fria. Mer levande.
I timmar satt er vän stirrandes in i väggens konkav. Fast i samma melankoliska skimmer; samma känsla av tomhet och förlust, som dagen då kapslandet av Spindelgången gick till ända. Eller, snarare några dagar innan dess. Brutalt uppskakad av faktumet om att Svarta Svanen nu återgick till att vara ett ensamt väsen; aldrig omhuldat eller älskat, utan bara tom - ett medialt vakuum. Inget kött och blod. Bara en illusion – en artificiell magnat, men fallen och upplöst. Hade detta, mitt väsen, nu smittat flera?
Berlin, fredag 18/12 04.44
"Emilio! hjälp mig att vakna igen!"
"Jag lovar, min gunstige Herr Svan. Har du en cigarett?"
"Det har jag min tunne frände"
"Du, min vän, (Emilio tager ett bloss på sin nyfunna cigarett) är en förbannad martyr."
"Tack!"
fredag 18 december 2009
HJÄLP!
Frame, Spindelgången |
I skrivande stund har insamlingen till Musikhjälpen räddat 68 liv, det tackar vi alla fans för! Om vi alla hjälps åt borde vi kunna dubbla det, redan idag!
Frame, Spindelgången |
ph1: Ida Gyllensten som Olimpia
ph2: Andreas Kleerup som Nathanael Coppelius
torsdag 17 december 2009
fem fans = ett vaccin
Frame, Spindelgången |
Photo: Musikhjälpen |
ph1: Anreas Kleerup som Nathanael Coppelius.
ph2: Me and my army från gårdagens spelning.
onsdag 16 december 2009
Stötta musikhjälpen
Frame ur filmen |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)